Hälsningar till alla er i Komciwan och ni som följer Komciwan på FB och andra kanaler
”Hälsningar till alla er i Komciwan och ni som följer Komciwan på FB och andra kanaler, nu har jag varit här i snart en vecka. Jag och mina kollegor i Change International och Help Kurdistan träffar barn, familjer och äldre internflyktingar. Många har tagit sin flykt bort från de krigsdrabbade områdena, framför allt Serê Kanîyê. Överallt i Qamişlo och i Hassake är skolorna överfyllda av familjer. Skolor uppfyller funktion som övernattningsplats och tak över huvud just nu. Skolundervisningen för barnen har därför avstannat. Vissa skolor är intakta och har goda möjligheter till WC och värme, andra har det dessvärre inte! Vi planerar dagarna här från den ena till den andra dagen och vet inte riktigt vad som väntar oss. Vi har god hjälp av våra kontaktpersoner på plats.
Det anmärkningsvärda som jag möts av bland alla jag träffar här, är inte efterfrågan på förnödenheter, utan framför allt hoppet och viljan att få återvända till sina hem. När vi frågar vad de behöver för hjälp är de mest tacksamma för att vi är på plats och är medmänniskor. Att vi ser dem och att framförallt omvärlden inte glömmer dem. De bjuder gärna på te och mat, trotts att de själva har det knapert och vi kan se att de inte ha så mycket mer.
Många av dem har förlorat antingen en bror eller syster, barn eller en förälder, men har på något sätt ändå livsgnistan och hoppet om en bättre framtid kvar, vi möts av gästvänlighet, givmildhet och värme trotts den situation de själva befinner sig i.”